Mars  2015


V 10
 
Måndag morgon nu, och solen strålar ute, hur underbart??

Veckan har gått fort som vanligt. I fredags stod fårklippning på schemat, först var jag i ladugården. Gick och pysslade med kossorna. Tog en kopp kaffe och satta mig vid datorn för att kolla vilka kor som jag skulle fösa till roboten. Kommer ner i lösdriften igen och på något vänster har en första kalvare trasslat in sig i ett liggbås. Antingen har hon gjort det själv när hon försökt resa på sig, eller så har hon fått hjälp utav någon kompis. Insåg att jag nog behövde hjälp, som tur var så var Danne i närheten och med en stropp och tre personer lyckades vi vända på henne utan att hon gjorde illa sig och hon kunde ställa sig upp igen. Ibland frågar man sig hur tusan de lyckas med vissa saker. Tur att hon är en riktig snäll ko, oftast när det händer något liknande så blir kossorna likgiltiga eller hur man ska förklara. Vilket är bra för då gör de inte illa sig. Som te.x en häst som har fastnat får oftast panik och då gör de illa sig ännu mera.

Fårklipparen som kommer ifrån www.uhlasfarservice.se  kom runt sex tiden. Allt gick smidigt och bra. Förutom att Benny var väldigt nyfiken medans han klippte. Så vi fick klippa Benny och ställa in honom i boxen igen så att han inte var i vägen. Och jag fick instruktioner i hur jag ska klippa klövarna, jag hade nog gjort det lite mer avancerat än vad det egentligen är. Så nu är alla fåren redo för våren. Visserligen har jag väl en himla massa stängsel jobb att göra innan de kan komma ut på bete. I lördags var vi in till Mickes syster Anna, hennes sambo Johan fyllde år så vi vart bjudna på super god polkagris tårta.

Två dagar med fint väder har vi haft i veckan, då åker dörren upp i ladugården och damerna blir glada och turas om att stå och sola sig. Nere i lösdriften får de vårkänslor och blir busiga. Fina 225 har börjat få sin sommarpäls med fina mönster i, hon var svår att få dräktig så hon har nu mjölkat väldigt länge, men snart så är det dags för henne och få semester.

Igår söndag fick Lovis åka traktor med Micke medans jag var i ladugården och pysslade. Dem flyttade skit, våran brunn vid mjölkko ladugården är för liten, så pojkarna får flytta skiten till brunnen vid andra ladugården där våra ungdjur bor. Men snart så är det dags för vårbruk och då ska skiten ut på åkrarna. För oss eko bönder är skiten guld värd för att kunna få fina vallar och bra växtlighet på åkrarna. Damerna springer på bra i roboten och mjölkar över 30 liter per ko och dygn vilket är riktigt roligt eftersom vi nästan har 50% första kalvare. På sista bilden har ni en kviga som snart ska kalva, jag hade köpt lite morötter som jag åt till lunch och provade bjuda henne, oftast brukar dem bara kolla storögt på en och undra vad tusan man håller på med. Men hon älskade morötterna och åt flera styckena :)

Nu ska jag och Lovis ta och leta rätt på lite mat som vi kan laga innan vi beger oss ut i det fina vädret!







V 11

Hej!

Idag blir det inget positivt inlägg. Ronja har vandrat vidare till de evigt gröna ängarna och jag är så ledsen. I Lördags på eftermiddagen var hon med om något olyckligt. På något vis hade hon brutit ena frambenet. Nödslakt på en gång, inget som går att laga på en mjölkande ko, tyvärr. Om inte annat är det inte humant att ställa ett djur i någon slags häng sele på boxvila i massa månader. Jag vart jätte ledsen jag har haft två favorit kor sen vi började Dagny och Ronja. Två bra saker i eländet. Jag var inte där, jag är så himla blödig och känslig när det kommer till att avliva djur så jag hade inte klarat av att vara med. En till bra sak är att Danne var där och har utrustning och kunskap till att nödslakta för att förkorta lidandet. Inge vidare roligt att behöva stå och vänta på veterinär/slaktare när ett djur har ont då är det bästa att det går så fort som möjligt.

Också blir man arg när något sånt här händer, varför skaffar man sig favorit djur? eller husdjur överhuvud taget? Man vet ju att de kommer tvingas slitas ifrån oss. Men jag älskar mitt jobb och alla mina djur och ser inget liv i att leva utan dem. Man får helt enkelt acceptera det bli arg/ledsen och sen komma igen. Min första hund dog på ett operationsbord för snart två år sedan honom kan jag fortfarande inte prata om eller kolla på bilder utan en stor klump i magen, han var verkligen min bästa vän och vi hade gjort så extremt mycket saker tillsammans. Men jag tänkte även tacka Ronja hon gav oss 5827 liter mjölk vilket ger ett snitt på 21,4 liter om dagen under hela laktationen. Hon hann mjölka i 272 dagar och snittade 2,8 mjölkningar per dag under hela laktationen. Och hade en mjölkhastighet på 2,2 liter i minuten. Alltså var Ronja en bra förstakalvare. Jersey mjölkar ju inte samma mängder som en Holstein men Jersey har mycket mer fett i sin mjölk.

Vi tar väl en till sorglig historia när vi ändå är igång. Min första favorit ko 178 Dagny. En stoor nästan helsvart SLB större än våran 221 som idag är den största kossan. Hon var lika snäll som hon var stor. Eftersom hon var så stor så gillade hon inte när man satte fast henne i ät fronterna medans man mjölkade, och det slapp hon. Hon stod så snällt på sin plats utan att sitta fast tills man hade mjölkat klart. Dagny fick för ca två år sedan två tvilling kvigor, kom igång och mjölkade. Men fick livmoderinflammation så hon fick medicin och blev frisk och vi hade precis börjat mjölka med hennes mjölk i tanken, för så klart mjölkade hon mycket. Då händer det, hon fläker sig nere i lösdriften. Det innebär att kossan går i spagat med bakbenen, och med hennes storlek och tyngd var det inte mycket att göra, det är så mycket muskler och ligament uppe på korset som kan/går sönder när de fläker sig.

Så nä usch och fy, jag funderar på att inte skaffa mig någon ny favorit ko nu, men samtidigt hur kul är det att komma till ladugården utan att ha en speciell ko nere i lösdriften? Ronja älskade när jag kom och kramade och klia henne. Aja tiden får utvisa, nu tänker jag först sörja klart min fina Ronja!  Ett stort <3 till Ronja, Dagny och Gösta (hunden) Jag hoppas och tror att ni nu betar på de evigt gröna ängarna, och att Gösta är på ett ställe där inte kyla finns, han älskade solen och hatade kyla och fukt.

V 12

Hejsan!

En vecka har nu gått, trots att det har varit väldigt tomt i ladugården utan min Ronja så har veckan flutit på. Olyckor händer hur tråkigt det än är. Kossorna har skött sig för det mesta. Förutom våran senaste kviga som kalvade, första gångerna i roboten klättrade hon och stod i krubban och vägrade stå still. Men nu har hon upptäckt att det finns mat så nu äter hon och roboten hinner lagomt hänga på alla fyra spenar, då börjar hon sparka och vifta med benen samtidigt som hon står och smaskar i sig kraftfoder. Så hon har bara kommit på den grejen, för hon är inte stressad eller rädd för roboten och inte öm i juvret. Men de där bakbenen flaxar runt. Det är bara att hålla tummarna att hon slutar snart. Säkert hörde hon när jag och Anna stod och pratade innan hon kalvade att vi har haft tur med att ingen ko sparkar i roboten. :) Veterinären har varit ute och vi kastrerade och avhornade en hel drös med kalvar. Hon kollade även på kossan på första bilden, som verkar lite hängig. Hittade inte direkt nått problem, så hon har fått lite smärtstillande också får hon bo i box, hon är mycket piggare nu, men får stå kvar i boxen ett tag till. Visst ser kalven ut att ha det bra i solen?

I fredags åkte jag och Lovis med mamma och pappa ner till Västerås på kalas. Min gammel morfar fyllde 90år Så vi passade på att knäppa fem generationers kort. Ganska häftigt ändå med fem generationer. Solförmörkelsen fick vi också en liten glimt utav, häftigt! På vägen hem började det tok snöa. Man anade att ett bakslag skulle komma när vi har haft så fint väder ett bra tag. Men snart så är nog våren här :)

I Lördags packade jag med Lovis också åkte vi och tränade Ruth på förmiddagen, för att vara första riktiga träningstillfället för i år så gick hon riktigt bra. Och våran svaga sida är fösning. Så hon fick fösa långa sträckor. Riktigt kul att vara igång igen, och skönt med en nöjd hund. På sista bilden har ni våran 230 Lisa våran största och bästa srb hon är lika stor som de svarta kossorna hon är nu andra kalvare och har snittat 40kg mjölk per dag den här laktationen.
Duktig tjej!

Nu ska jag ta och pyssla lite hemma innan jag åker ner till ladugården, den här veckan ska vi fortsätta vår städning och förbereda inför klövverkning nästa vecka.

V 13


Hej härliga tisdag!!

Äntligen kom solen tillbaka, hade dock önskat att den hade kommit igår. Igår måndag verkade vi klövarna på alla kossor. Det gör vi två gånger om året och så klart vid behov. Det gick riktigt smidigt igår och kossorna var lydiga ;) 45 st på ca 5 timmar inklusive fika rast. Vi börjar med att ta ut alla kossor i en fålla utav grindar som vi har byggt upp ute på skitplattan, vet inte om det har något finare ord än skit platta, haha men det är där all fast gödsel hamnar ifrån ungdjursladugården och den gamla uppbundna delen. Sedan måste kossorna gå igenom verkstolen in till lösdriften. Kossorna såg överlag väldigt fina ut i klövarna ingen som hade något som vi måste behandla eller sätta bandage på så det var himla skönt. Det var himla typsikt på vädret, på slutet höll vi näst intill på att frysa ihjäl, det blåste isvindar med lite regn i. Vi brukar tajma in rätt dag med sol, men icke denna gång.  Så nu är damerna redo för sommar och bete!

Veckan har varit ganska lugn, våran "ordinarie"  dräng är tillbaka igen efter han har varit sjukskriven också har vi en praktikant. Så vi har fortsatt vårstädning och pysslat på med diverse små saker. Skönt med lite lugnt tempo, speciellt när vi har varit förkylda typ allihopa. I Fredags  var vi på möte med mejeriet, Lovis var såklart med så nu har hon varit på sitt första
mejeri möte :) Nu är det ju så att Gefleortens har ju tagit allt detta med att köpa svenskt, ett steg längre. Vi bönder tjatar om att man ska gynna oss och köpa svenska råvaror, men vad stoppar vi i våra djur egentligen? Men nu så, alla som levererar sin mjölk till Gefleortens ger sina kossor foder från Sverige och EU Riktigt bra jobbat, så Gefleortens kan man dricka/äta med gott samvete.

Helgen passerade och gick riktigt fort, i Lördags var det så himla fint väder, så jag åkte upp till stallet och tänkte ta mig en ridtur medans Lovis och morfar mockade och fixade stallet. Men det är vår och vi fick hem våran 5e häst i veckan som har varit utlånad. Så tjejerna är brunstig och min Frippe hade nog en miljon hormoner snurrandes i kroppen. Han har aldrig varit så envis nån gång tidigare, han vägrade lämna gården, han tvärnitade, backade och höll på. Men eftersom han är 22 år gammal, så blir jag bara glad att han är lite bråkig och busig. Så det slutade med ett litet dressyr pass på stallbacken så att han samtidigt kunde ha koll på att alla kompisar var kvar i hagen. Frippe kom faktiskt till Sverige från Frankrike för att bli avelshingst.

Nä nu drar tiden iväg, nu ska jag ta och fixa lite och klä på Lovis ladugårds kläderna och åka ner till kossorna.