(Klicka på bilderna för att se dem större!)














 

Janurai 2012

Tisdag, 24 januari. 

Kära bloggläsare, Efter drygt ett år som bloggare, har jag bestämt mig det är dags att avsluta bloggen. Först har det gått ett år och ni har fått läsa mycket om vad som händer på våran gård och sedan tycker jag att det är dags för mig att lägga lite mer uppmärksamhet på andra saker. 

Jag blev förvånad att jag fick så många ”besökare” på bloggen. Det är lite konstigt att jag inte vet vem som är intresserad i mina historier och vad ni tycker är intressant. Jag har försökt att ge en bra bild hur livet på en gård kan vara (mycket jobb men med mycket variation och roliga saker), hur livet med små barn kan vara på en bondgård och ofta blev några historier om Holland inblandad. Jag hoppas att ni tyckte att det var roligt och att förhållandet mellan berättelsen om våran gård och vårt privatliv har varit bra. 

När jag läser om allt tillbaka i tiden har det blivit en värdefull dagbok för oss. Det var roligt att förklara saker som är så vanliga för oss och det gav mig också insikt i hur mycket jag har lärt mig under de 3 år jag har bott här på gården och i Sverige. Jag kommer att sakna att fotografera vardagliga saker och jag kan tänka mig att kameran kommer att följa med oftare än vad den brukade göra innan jag började blogga. 

Just nu är det skönt att Hedda trivs så bra på förskolan så att jag kan jobba lite mer på gården. Som jag skrev på bloggen är det en ganska lugn tid nu och vi försöker att planera så mycket som möjligt innan våren börjar igen. Efter maj blir det mycket extra jobb och i juli kommer vi att få tillökning!!! Det betyder också mycket som man inte kan planera. Sedan är vi jättenyfikna på hur Hedda kommer att reagera på en ny familjemedlem. Som ni förstår kommer livet på Nyväga gård inte vara tråkigt! 

Jag vill tacka er alla som läste bloggen och jag vill berätta för er att Lina Sjöberg tar över min ”penna”, så det blir en nu frisk blogg här på Gefleortens hemsida. 

Sedan vill jag gärna tacka Freerk som läste alla mina texter innan jag skickade de till Gefleortens. Han korrigerade min svenska, kompletterade texten och ibland fick jag höra: ” jag förstår inte alls vad du menar”!! Det var bra och bloggen var för mig ett sätt att utveckla språket. Sedan läste Åsa, som jobbar på Gefleortens, allt en gång till och jag vill tacka henne för alla positiva feedback jag fick!

Tack, tack tack!! 

Janneke 

Nästa vecka kommer jag att skriva för sista gången och då handlar det om ”Majblomma” (kalven som blev döpt på betesläppet år 2010). Då kan ni se hur stor hon har blivit.
 
Söndag, 15 januari 

Som sagt har Freerk och Semen allt under kontroll på gården. Idag behövde Freerk inte mjölka själv så det var lyx! I morse gjorde vi en promenad till Tämnaren, sjön som ligger nära oss. Hela Tämnaren var täckt med tjock is. Freerk som kommer från norra delen i Holland och har åkt skridskor i många år blev alldeles attraherad av isen. 
  
Han ville gå ut på isen med oss och helst ville han hämta sina skridskor. Men jag är van med att om det finns is någonstans finns det många människor på isen. Som ger mig en trygghets känsla. Om det skulle hända något så finns det flera som kan hjälpa. Så jag såg bara risker och Freerk såg bara glädjen. Till slut kom vi överens att jag skulle testa isen själv men att Hedda inte fick komma på isen..... 

Oj, jag hade aldrig kunna tänka mig innan jag fick barn att jag skulle bli en sådant beskyddande mamma. Bijke såg i alla fall inga fara och han sprang, hoppade och rullade på isen som en galen hund. 

Ikväll gjorde vi färdigt vårat vatten projekt. Det vill säga att vi fick sy ett bomulls skydd så att vi kan spola rent vattenfiltret. Vattensystemet är väldigt komplicerat. Vårat vatten kommer från egen brunn och innehåller ganska mycket järn och kalk. Om det var bara vi som behövde vatten skulle vi kunna använda ett lätt filtersystem men med alla kor behöver vi förstås en hel andra filter. Och Freerk visade sin kvinnliga sidan. =) 
Jag blev stolt kan jag väl säga! Min bonde kan även sy!
 
Lördag, 14 januari 

Det blir ljusare och ljusare och idag gömde solen sig redan klockan 15.20. Men tittar hur fin solnedgången såg ut. 
 
Tisdag, 10 januari

Vilken solig dag vi hade idag! I natt fick vi liten snö så allt såg fint och ljust ut. Hedda fick sitta på släden när vi gjorde våran promenad men till slut gick hon själv och Bijke satt på släden. Det var inte något som han tyckte var kul men både jag och Hedda skrattade och då blev han glad. 

Bijke fungerar lite som en lok anka. Hedda brukar aldrig följa mig men däremot följer hon honom. Jag tycker att det är mycket värt att hon växer upp med en hund och katt. Jag minns själv hur mycket glädje min kusin och jag hade när vi satte kläder på hennes katt, körde den i dockvagnen och tyckte att vi borde äta samma mat (så vi åt kattmat och övertygade varandra att det smakade riktig gott!). Jag tror inte att våran katt kommer att få det lugnare med Hedda. Ute brukar hon kasta pinnar åt Bijke. Eller, Bijke tycker att det är kul om hon skulle kasta dem, men hon lämnar dem i hans mun. Jättesnällt men inte riktig roligt för Bijke. Så han hoppas att jag kastar dem och tittar riktig hoppfull till mig. Men jag tycker att Hedda är så duktig och vill inte förstöra hennes lek. På gården är det ganska lugnt. Freerk är otroligt glad att vintern är så mild. Efter mjölkningen brukar jag fråga honom om det var kallt och hittills svarar han: ”Nej inte alls! Förra året då var det kallt! Tänk hur mycket tur vi har nu.......”. Och det är sant. Förra året jobbade vi långa dagar för att få allt gjort. Det var mycket ”trouble management” och om vi jämför förra året med i år då kan vi väl säga att det är lugnt!!! Så det känns skönt! Då har vi tid för andra saker som till exempel planerar arbetet på våren. Vilka åkrar vill vi behålla och vilka ska vi plöja för att få nytt gräs?
 
Måndag 9 januari 

Hela helgen jobbade Freerk och då var Semen ledig. Men i lördags fyllde han 25 och då ringde vi honom och lockade hit honom med en ursäkt. När han klev ur bilen började vi sjunga genom fönstret och då kom han in med ett stort leende. Han misstänkte redan något så han tog med sig öl och han fick blåsa alla ljusen på tårtan. Han talar engelska men det fick han lära sig efter skolan. Jag tycker att han är jätte duktigt och kommunikationen går bra med honom. Han har två unga barn hemma och vi pratar mycket om hans familj och om traditioner i Ukraina. De firar jul till exempel efter våran jul och deras nya år har inte börjat än.
 
I fredags föddes en liten kalv och hennes mamma var en förstföderska (kvigga). Och med kvigor kan det hända att de inte kan eller vill släppa mjölken utan kalven. Kalven ger (lika som barn) en signal i mammans hjärna som gör att hormonet oxytocin blir producerat. Oxytocin gör att mjölken rinner ur juveret. Och den processen går ganska snabbt. Om kalven kommer fram eller börjar suga då kommer mjölken. I vanligt fall kan mjölkorganen ta över kalvens roll och då släpper mamman mjölken också ner i organen. Men ibland händer det att mamman inte kan släppa mjölk antingen utan kalv eller utan hormonet oxytocin. Så blev fallet med denna ko. Först försökte Freerk med oxytocin, som man sprutar i kon strax innan man börjar mjölka kon. Det hjälpte, men kvigor kan bli beroende av oxytocin-sprutan. Så dagen efter hämtade Freerk kalven in i gropen och då var mamma nöjd. Kalven fick dricka ur en spene medan Freerk mjölkade de andra tre spenar med organen. 
  

Så det fungerade bra. Så gjorde vi i 2 dagar och idag lyckades Freerk att mjölka henne utan kalv. Hurra!! Det betyder att han inte behöver bära kalven längre från kalvstallet till mjölkgruppen. Något som både kalven och Bijke tyckte var jätteroligt! Kalven viftade med svansen och Bijke hoppade och sprang omkring Freerk med kalven.

Fredag 6 januari 

När jag öppnade fönstret i morse såg jag två stora djur. Vi brukar ha väldigt mycket rådjur och rävar omkring gården men inga stora djur. Först tyckte jag att det var älgar men efter att jag ropat på Freerk och han tittat också kom vi överens att det var två hjortar. Jag hoppas att de snart kommer tillbaka och att ingen kommer att skjuta dem! De såg så imponerande ut.

Torsdag 5 januari 

Vilken underbar dag det var idag! Solen sken och fast att det var minus 3 grader var solen varm. Hedda och jag var ute hela morgonen. Hon går och går på backen och gör precis vad hon vill. Om hon hör en ko ramar då går hon dit och om hon får syn på Bijke då går hon efter honom. Om jag ropar på henne eller säger: ”kom nu ska vi dit”, då går hon direkt mot andra hållet. Hon har blivit ganska snabb så jag behöver vakta henne jämt. Som tur är sitter hon fortfarande gärna i barnvagnen så att vi kan göra en ordentlig promenad. 

Och idag tittade vi på hur Freerk och snickare Tom gjorde färdigt dörren i nya sinko stallet. Och den blev jättesnygg! Dörren är helt isolerad och idag gjorde de isolering omkring dörren med frigolit. Hedda och jag tittade hur Semen matade kvigorna och Hedda försökte att mata dem själv. 

Hon tycker fortfarande om att titta på korna och hon är inte rädd men hon är försiktigt. Korna verkar också vara försiktig med henne. Liksom att de förstår att hon är en liten människa som de ska vara rädd om.

Söndag 1 januari 

Jag vill önskar er alla ett gott nytt år!! Med mycket god mjölk! I går kväll fick vi kompisar på besök med deras dotter, Siri, som är ett halvt år yngre än Hedda. Hedda tyckte att det var kul och de jagade katten hela tiden tillsammans. Siri var inte riktig van med katter och hon visste inte heller vad man gör om man kommer fram till en katt. Så hon bara skrek och skrek. Till slut fick hon en napp för att vara tyst.... Vi åt middag med varandra och vi hade en jättetrevlig kväll. 

Efter klockan tolv gick vi ut. Det hade blivit ganska kallt men vi ville gärna se hur våra fina kinesiska lyktor flög ifrån oss. Himlen var helt klart och vi såg många stjärnor så lyktorna syntes otroligt länge.