Maj

V 19 & 20
 
(Klicka på bilderna för att se dem större!)







 

Först och främst vill jag skriva att har ni inte provat bollnäs filen med jordgubbssmak så gör det ! Köp en sådan förpackning nästa gång ni kommer till affären. Den är riktigt god!

Haft dräktighetsundersökningar där 11 utav 15 var dräktiga. 5606 har jag trott inte varit dräktig då jag har för mig att jag sett blod på henne , men när jag skulle seminera henne på en trolig svag brunst för ca en månad sedan så tyckte jag att jag inte kände det som det brukar kännas. Så jag struntade i att seminera henne För jag trodde genom detta att hon troligen var dräktig. Mycket riktigt så var hon dräktig ! Ganska stolt över mig själv som har känt att en ko är dräktig för första gången i mitt liv! Häftig känsla !

Vi har införskaffat en ny tvättmaskin eftersom den andra vi haft gick sönder. Så himla skönt att ha en maskin igen så man kan tvätta upp lite kläder. Har ju blivit en hög nu när vi inte haft tillgång till en. Men nu så är den på plats!

Äntligen har korna fått kommit ut på årets grönbete! Hade ett litet egen betessläpp för alla människor här i byn. Kom en del människor och verkade uppskatta det hela. Mycket trevligt !

Mamma och pappa har idag spenderat en vecka i Grekland och är på väg hemåt ifrån detta varma land. I och för sig har faktiskt vi fått hit värmen också. Har haft 20 grader här hemma. Skönt! Nu är sommaren på väg! Men åter till mamma och pappa. Dom har som sagt haft semester och varit ifrån ladugården denna veckan som gått. Det är jag, farbror och 2 damer som hjälpt till  ladugården och med mjölkningen. Måste säga att det fungerat klockrent ! På en vecka har vi fått 9 kalvar, 7 av dom var kvigor. En riktig babyboom med tjejer alltså!

1301 som hade acetonomi har vi sondat i energibalans och extra b-vitamin i säkerligen en veckas tid. Hon äter och dricker, men inte tillräckligt. Man ser på våmmen att den inte är så fylld som den bör vara. Hon har tappat ca 20 kg per dygn i mjölkmängd sedan hon fick acetonomin. Så jag ringde till veterinären för att rådfråga. Eftersom hon fått tidigare glykos och b-vitamin in i blodet, samt kortison som jag gav henne efter ett par dagar, så finns det inte så mycket mer att göra. Svarar dom inte på en sådan här behandling plus den energin och omtanken vi lägger ner så brukar det bara gå utåt. Men sondade i henne ikväll igen och när vi släppte ut henne ifrån gropen så gick hon direkt till foderbordet och åt. En gnutta hopp finns kvar hos mig än och jag hoppas att den gnuttan kan hjälpa henne på traven för att bli bättre igen! Men hon har fått somna in. Våran fina 1301. Hon har bara blivit sämre o sämre o en dag var hon så dålig att hon vinglade fram i lösdriften o så hade hon tappat livsgnistan i ögonen. Så jag o farbror tog beslutet att låta djurtjänsten komma o avliva henne. Jag slängde på henne grimman, höll om hennes huvud o gav henne en sista puss på mulen. Gav farbror grimskaftet o gick iväg med tårar i ögonen. 
 
Det är sånt här som får mig att inte känna mig tillräcklig. När man sliter o gör allt för att det ska vända o bli bättre, men det går utför istället. Jag som verkligen trodde de skulle vända, men nu kastade jag in handduken. Det är mitt ansvar som djutskötare att se till att djuren har det bra o när omvårdnaden inte gör så dom mår bättre måste man ta ett beslut. Det här är nackdelen med min livsstil. När djur blir sjuka o måste tas bort. Sen sa vi hej till veterinären ! Denna gången var de 685 som åkt på kalvnings förlamning o i skrapgången av alla ställen! Hur pigg som helst på morgonen o lika så under dagen. En av tjejerna såg henne tranta runt i lösdriften medan hon skrapade rent liggbåsen. Sen helt plötsligt låg hon . 
Det kan gå så otroligt snabbt ibland! Så hon fick kalcium o glykos i blodet , samt smärtstillande. Fläkbandet är på o det var bara att vänta ! Hon är skapligt pigg så hon må resa sig där i skrapgången tyckte jag. Men så fel jag hade. Efter det att jag o farbror bökat själva med att försöka vända denna dam o få till stroppar så ringde jag till drängen som bor i närheten. Han kom direkt!
Vände henne, fick till stroppar o kunde till slut lyfta henne med höglyftaren. Tackar som bara den för att vi har denna maskin !
Hon vägrade ställa sig upp i skrapgången, så vi Körde ut henne på djupströ bädden o när vi började hissa ner henne fick hon
något ryck. Ställde sig upp, sprattlade runt o ville ifrån stropparna! Fick lös dom o hon gick på en gång till vattenkaret för att
dricka vatten. Alldeles nyss var hon helt lealös o nu stod hon stadigt på alla fyra benen. Det där gick snabbt som bara den !
En stor lättnad inombords kan jag lova! 685 var på benen dagen efter. Reste sig o la sig ner själv. Men åt just ingenting eller
drack för den delen heller. Ringde veterinär som kom ut på dagen för att ge henne mer kalcium så kanske hon kommer igång
ordentligt sen. Mycket riktigt så gjorde den dosen susen och hon var på gång ordentligt !
 
Så det har hänt en hel del dessa veckor och mer må det bli!
 
V 21 & 22

Förr tillbaka när vi startade upp med mjölkkor hade vi inte sådan storkoll på hur vi skulle föda upp kalvar på bästa vis för att få bra framtida kvigor som kalvade in. Vi hade större problem med diarre hos kalvarna i början och när dom får diarre så tappar dom hemskt mycket i tillväxten. Men idag står vi här med fina och bra uppfödda kvigor. Jag är stolt över oss och hur långt vi kommit på den fronten! Så har suttit och knåpat ihop en plan över vilka kvigor som ska semineras med könssorterad sperma och vilka som har lite sämre mammor. Då kan man välja tjur efter detta.

Ha insett att Min livsstil är faktiskt ganska så fascinerande. Det här liksom saker som man inte räknat med hela tiden. Som en solig morgon när korna skulle hämtas in ifrån betet. 1182 hade fått en kvigkalv ute på betet. 202 Rask fick hon heta. Så denna fina dam fick lov att åka på pickup flaket hem tillsammans med mig därpå. Det går det också!

Eller som det att 685 var sjuk med någon mystisk sjukdom. Sjukt konstig var hon. Veterinären var ut på kvällen vid 22. Hon hade blod i fram spenarna , svullen under mage, haka o hals, temperaturen låg lågt, åt eller drack inte. Gick inte att mjölka ur henne just någonting för hon släppte inte ner mjölken trots att man sprutade i henne hormon preparat. Så veterinären tog prov på spenar, blodprov o gav henne kalcium under huden. Trodde det kunde vara någon typ av kalcium brist men hon var inte bättre dagen efter. Så veterinären screenade blodprovet o återkomm med att det inte var kalciumbrist.

Hon var betydligt mycket sämre den dagen o med samrådan av veterinär beslutade vi oss för att han skulle komma ut o ta något till blodprov på henne , samt avliva henne därefter. När veterinären kom gick vi ner till boxen o skulle påbörja blodprovs tagningen. Då ligger 685 helt utslagen i boxen. Raklång o inte ett andetag. 20 minuter tidigare hade jag kollat till henne o då låg hon på bröstet precis som vanligt. Det gick så otroligt snabbt. Men veterinären hade förvarnat oss att om det är Babesios som hon misstänk till en viss del, men endå inte för alla symptom stämmer inte in, så kan dom dö snabbt bara sådär. 
Babesios är en parasit sjukdom som överförs genom fästingar. Parasiten förökar sig i kons röda blodkroppar o förstör dom.

Så vi vet inte egentligen vad som gjorde att hon blev så otroligt dålig på bara ett par dygn. Det började med blod i spenar ,
att hon hade under temperatur o åt ingenting. Det slutade med vätske ansamlingar under mage, haka o hals.
Och sen så dog hon helt plötsligt! Eftersom ingen av oss hade möjlighet att transportera ner kadavren till SVA i Uppsala så
skulle veterinären försöka ordna med transport genom lantbruks tjänsten. Vi ville ju obducera henne för att veta bakom liggande
orsaken till att allt blev som det blev med henne. Dock var kroppen för gammal på måndagen för att kunna göra en obduktion,
så hennes död kommer alltid vara ett mysterium.

Annars är första skörden på gång att ska tas. Så skönt att få in nytt och förhoppningsvis riktigt bra ensilage med mycket
energi så att korna kan mjölka bra på det! Håller verkligen tummarna!

Men nu kära ni som följt mig i ca 2 års tid. Jag kommer inte längre vara kvar här på Gefleortens hemsida och blogga för er
då jag ska lämna över bloggen till en ny person som ska fortsätta med det som jag gjort.
Jag hoppas ni fortsätter att köpa närproducerat och gefleortens varor såklart!

Tack för den här tiden!

Kramar !